♥
Det kändes fel att alla vi satt där, hela tjocka släkten, vi satt där och umgicks, åt mat, skrattade. Utan dig. I ditt hus.
Men vet ni nånting mer vi kände? Det var att på nått sätt var du ändån med, nånstans där så fanns du. Vi såg dig inte, och kommer inte att se dig mer. Men vi kände det, vi känner dig. Och du kommer alltid att finnas i mitt, och i alla andras hjärtan och minne som var där. ♥
Usch vad jag har oroat mig för att skriva det här, eller oroat kanske är fel ord men ja. Det finns så mycket man vill säga, så mycket man känner. Så det går liksom inte att förklara eller förmedla. Jag kan inte välja mina ord. Hoppas ni förstår kära läsare.
Jag förstår precis, jag känner likadant. Var väldigt trevligt att träffa er iallafall även om det som sagt var tråkiga omständigheter. Det kommer nog att kännas konstigt ett bra tag, men jag vet att begravningen och allt runtomkring blev precis som pappa hade velat, så det känns iallafall bra. <3
Ja, det kommer det att göra. Men som sagt, jag tror också begravningen blev som morfar hade velat haft den. Så det känns ju bra, och det var kul att träffa alla er andra. Hoppas det inte dröjer allt för länge tills nästa gång nu! Kram <3
Sv: :D Så himla fin bild! Har du tagit den? :)
hejsan! :D det va inte igår! är så dålig på att kolla in på bloglovin' just nu, ber om ursäkt för det. :( hoppas att allt är bra med dig? :)
det där var riktigt fint skrivet!
det var fint skrivet, men det bra. och han finns alltid med dig inom :) <3
PUSS & KRAM
tror nog att han var med er där. :) förstår att det köndes fel att vara i hans hus men utan honom. :'/ Kan inte vara lätt!
Vilken fin bild :D<3